skriva ner dagens stora händelse. För första gången har jag sett regnbågens slut och självklart blev jag ju tvungen att kika efter grytan. Kanske fanns den på andra sidan av regnbågen.....

med släktingar var på besök under större delen av gårdagen. Min älskade ville planera de kommande dagarna och hade glömt bort min tillfälliga allergi mot bl.a ordet planering. Hela min kropp fylldes av ett inre kaos samtidigt som kontoret fick ett vulkanutbrott. Själv unnade jag mig en suck innan jag drog mig undan för att lugna de övriga. Självklart såg Herr Å sin chans att komma på visit.

B1 är uppe för att äta brunch, av doften att döma blir det äggröra. Den äldsta far omkring i hela huset för att packa. Själv sitter jag i skrubben med både öronproppar och hörselskydd. Det enda som hörs är mina egna snabba hjärtslag...

Längtar tillbaka till havet....

nu. Den äldsta berättade att klockan halv nio i morse var B2 redan påklädd, avnjutit en mycket snabb frukost och borstat tänderna. Med andra ord redo att ta sig an dagen. Själv är jag inte lika övertygad att B2:s väns föräldrar var lika pigga och alerta när deras dörrklocka brölade vid niotiden. Längre än så lyckades inte den äldsta hålla B2 kvar inom hemmets fyra väggar.

försvann allt jag skrev, vet inte om det var för många dagboksförfattare som skulle spara samtidigt. Uppkopplingen hos oss fungerade utan segt stampande.

från morgonen försvann, loggade ut istället för att spara det som kom på pränt. När jag därefter skrev något om det ville inte min sida låta det komma på pränt, eller så var det uppkopplingen som spökade igen...

känns det nog ganska bra ändå. Efter mycket om och men fick jag några timmars sömn och det utan de otrevligheter som infann sig under gårkvällen/natten. Innerst inne var jag lite rädd för att eventuell rädsla för händelsen omedvetet skulle framkalla det igen. Nu behöver jag inte oroa eller ägna mer energi åt det.

Medan mina älskade badade och gjorde diverse inköp ägnade jag och Herr Å lite tid åt att plantera om lite växter. Herr Å fann det lagom roande och var nästan på väg ut genom vårt hem när alla mina älskade gjorde entré. Herr Å försvann snabbt iväg för att hämta sina släktingar.

Det blir fullsatt kring middagsbordet, hötrselskydd på.

Mina älskade har lämnat mig ensam med Herr Å. Har försökt vila men har inte lyckats distrahera Herr Å tillräckligt mycket och länge för att hinna få ögonlocken helt slutna.

Har precis vaknat från mitt livs minst bästa natt, som jag aldrig vill uppleva igen. Herr Å är på besök och naturligtvis på ett alldeles strålande humör, låter honom vara det åt mig också.

Var svårt att komma till ro i går kväll och för varje gång jag nästan lyckades få kroppen, kontoret och mig själv att somna in fick jag en mycket hemsk och obehaglig känsla av att jag skulle dö om jag somnade. Dödsångest? Spelar mindre roll, otrevligt var det hur som helst.

Blir inte ens fulkaffe idag....