Har försökt att skapa lite struktur, av någon anledning har jag väldigt svårt att komma ihåg just detta ord. Får se det som ett slags tecken på att det är hög tid att ordna den saken. Kommer återuppta försöken om någon dag eller så. Under de senaste dagarna har varit som en asp, skillnaden är väl att jag inte tappat något klädesplagg för var gång något fått mig att "darra".

Det är inte ofta som jag tar till de "andra" tabletterna, känns mer som en trygghet att veta att de finns om det skulle bli lite mer ohållbart än vad jag klarar av. Kanske är det bäst före datum, för inte gav de någon mildrande effekt den här gången. Min älskade tycker det är jobbigt att behöva tassa på tå runt mig, föreslog att jag skulle prova på att ordna eget boende under en tid.

Är uppe men inte riktigt vaken än. Frukosten är redan uppäten för länge sedan....Ett tag kändes det som om jag var riktigt gammal, och då menar jag varken kroppsligt eller mentalt. Utan mer utifrån min "lilla efter frukost pillerhög". Smörgås med avocado som pålägg en frukt eller två, därefter intas en fiskoljekapsel (present från en vän) som sköljs ned av en stor klunk fin kaffe. På tur står en något mindre kapsel av psykofarmaka (order från Dr D) och sist men inte minst en ganska liten rund tablett bestående av rosenrot (tips från Annan). Sedan kan jag luta mig tillbaka för att njuta av fin kaffet.

Äntligen, äntligen sussar alla barnen i sina egna sängar och stillheten börjar så smått göra entré hos oss. Till och med de hemska fjäderfäna håller näbben, vid närmare eftertanke så kanske det bara är på morgonkvisten de håller konferens...

Känner mig lite mör eller som jägarna brukar säga "välhängd". När jag äntligen kom hem med B2 i släptåg trodde jag att det värsta var över och att endast tillagning av middag kvarstod som dagens utmaning....ack så fel jag kunde ha..

B2 var arg över något som var överenskommet med min älskade, skriken, ilskan,tjatet blev för mycket för mig och bad därför B2 ringa och fråga om det gick att ändra på det som var till missbelåtenhet. När det äntligen började råda någorlunda frid och fröjd bultade någon rejält på ytterdörren. Utanför stod B1 som glömde nycklarna i morse, swisch lät det så var både B1 med kompis inne på dennes rum. Tog inte lång stund innan jag åter fick öppna ytterdörren, utanför stod en kompis till B2 som sa "Hej, jag ska vara hemma klockan halv sju" När jag äntligen uppfattat vad som sagts och skulle till och svara var kompisen redan inne hos B2. Där stod jag med både dörren och munnen öppen...Behöver nog inte tala om att denna procedur inträffade ytterligare en gång...Men då var B2 kompisar effektiva, de hade nämligen gått ihop 2 stycken samtidigt och behövde bara bulta en gång.

Kom inte så långt, hann i alla fall logga in. Alltid något, plikten kallar och jag får återkomma senare..

Nu är det nästan ett dygn senare och helt plötsligt stannade den virtuella världen..Någon har tagit en bloggpaus...

Vaknade vid 4-tiden i morse av att telefonen ringde, hjärtat hamnade i halsgropen och Herr Å dök upp från ingenstans, som vanligt. Det var en "någon" i andra änden av luren, och denna någon hade ringt väldigt fel.

 Önskar att jag även kunde säga det till alla skränande flygfän som huserar runt vårt hus, "försvinn ni har flygit till fel hustomt"

I morse upptäckte B2 att de egna fötterna hade roat sig med att växa sig större under natten. Helt plötsligt var precis alla skor alldeles för små...Ska göra ett försök att titta efter nya idag...

Dagarna som varit har för mig passerat helt obemärkt förbi. Har inte gjort så mycket mer än att sova och äta. Vid det här laget borde jag ha samlat på mig en hel del energi men uppenbarligen har jag pyspunka någonstans.

Känns lite hemskt att erkänna men jag längtar faktiskt till morgondagen, måndag..lite rutiner och stillhet. Kan bli lite väl mycket med ystra barn, älskade och flygfän samtidigt. Det där med Jantelagen, lagom är bäst har de tydligen inte hört talas om alls. Vid närmare eftertanket har även min kropp och mitt kontor missat den lagen också. Tänk om KUL-lagen innebar så som det lästes, det vore något det.....Får trösta mig med att det nog är det som B1 och B2 försöker leva efter.

På något sätt får jag känslan av att det var betydligt lättare att skriva om jobbiga saker när jag befann mig på botten eller i ruta 1. Kanske ska tillägga att jag tror mig tro att jag skrev om saker som jag hade svårt att prata om..

och där tog det stopp, kanske är det JL:s röst som stjäl kontorets uppmärksamhet. Får återkomma..

I dag är jag lite mer förberedd när det gäller middagsmaten. Potatisen är skivad, morötterna rivna, löken hackad, kryddorna blandade, gotländska riset doserat (kommer inte ihåg vad det heter), och buljongen är upphälld i kastrullen. Nu återstår endast lite kokning av ovanstående och stekning av köttfärs som sedan ska blandas med det andra.

Hämtade B2 tidigt idag och en viss rastlöshet har infunnit sig i dennes kropp. När jag känner att kroppen och kontoret är på väg att braka ihop och Herr Å står och bankar frenetiskt på mig. Då försöker jag ta djupa andetag och tänka att det som pågår nu motsvarar bara en sekund av hela mitt liv. På så sätt försöker jag ta kontrollen och behärska mig inför mina älskade när ett utbrott är på ingående.