Under hela denna frånvaroperiod har jag tappat mycket hår....men aldrig så här mycket som nu  :(   Bara jag drar handen utanpå så får jag med hur många strån som helst. I dag upptäckte jag att både badrums- köks och vardagsrums golven hade små öar som bildats av mitt förlorade hår. Medan jag gick från rum till rum och samlade ihop dem med hjälp av händerna kom jag att tänka på Flugan.

Filmen Flugan som handlade om en uppfinnare/veteskapsman som under sin förvandling samlar ihop  sina mänskliga kroppsdelar till sitt egna lilla museum.

Jag vet inte hur många gånger jag beklagat mig inför min älskade. Lika många gånger har denne sagt; -Inte kan du tappa så mycket hår? Du har ju en massa kvar. Det verkar bara vara jag som känner hur tunt det har blivit....Men nu har jag bevis, stort som ett garnnystan, tyvärr.

Får trösta mig med att jag i framtiden kanske får ihop tillräckligt många hårstrån för att göra mig en egen peruk. Snacka om miljövänlig återanvändning.

 

Rosa

12 augusti 2007 11:09

Å det värsta är att det tar evigheter att komma i balans med håret igen. I know. Suger som fan, på ren teenage dialekt.

http://rosa.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...och där försvann allt jag skrev....easy come easy go...

med att behålla kontakten med den virtuella världen, tyvärr.   Vågar mig inte på att skriva mer då frustrationen blir lite väl överväldigad här när alla ord bara löses upp i tomma intet. Får prova igen lite senare... ...

vad tiden går ovasett om man har roligt eller mindre roligt.   Misstänker att det kommer att ta lite tid att komma igång att skriva igen. Orden strömmar nog inte ut så där automatiskt från kontoret ned till tassaturen längre.   Vi har under en längr...

...och jag håller äntligen så smått på att acklimatisera mig till vardagen igen. I samband med skolstarten är det så mycket annat som kommer till, inte bara det där med att passa hämt och lämntider. Läxor, gymnastik, matsäck, föräldramöten m.m. Sedan...

Trodde att jag var tillräckligt mentalt förberedd på att möta verkligheten efter semestertiden. Så här i backspegeln blev det på tok för mycket. Absolut inte för mig men däremot för både kropp och kontor. Kontoret har varit väldigt trött medan kroppe...