är det idag, önskar att ovädret kunde släppa loss sina krafter så den fuktiga och kvava luften kan ersättas med lite friska vindar och en enda stor leende sol. En och annan vattenbehållare kan dock få segla fram på den annars så klarblåa himlen. Det är B2 som kallar de vita molnen för vattenbehållare. Denne är inne i en period där nya ord ska skapas till redan befintliga.

Annat exempel är simmare, tog ett tag innan jag förstod vad som menades med simmare som kom ut från hållonet. B1 suckade djupt och låtsades dramatiskt ta sig för pannan...-Men mamma! Fattaru´inte? B2 menar spermier så klart! Så ännu en djup suck från B1 -Men B2, det heter ollon INTE hållon. Personligen tycker jag nog hållon låter trevligare....

Det som hände häromdagen har satt spår hos B2. Jag har så gått det går efter egen förmåga försökt förklara att man inte behöver vara osams för att man pratar med hög röst. Att det är viktigt att lyssna på vad som sägs och inte bara gå efter röstläge. Det kanske viktigaste utav allt; Det är helt okej att vara osams bara man inte slår någon eller går till personligt angrepp.

Att förklara saker för någon annan tar tid, rätt ord har en tendens att alltid försvinna längst in på kontoret. Dessutom har kontoret rätt så dålig kondition, blir trött av att bara förklara eller försöka förstå sammanhang. Någon som också blir trött men mer av otålighet på att få svar är B2. Allt oftare blir jag avbruten av denne som undrar när den äldste kommer hem. Är det bråttom med svar ringer B2 hellre upp och frågar den äldste.

För varje gång detta inträffat har B2 gett mig en puss på kinden och frågat, det gör väl inget mamma, att jag frågar någon annan istället? Innan jag hunnit säga tack för pussen och nej det gör inget har denne redan ringt, fått svar och sprungit tillbaka ut till sina vänner igen.

till sömn i natt. Sent på kvällen fick jag ont längs vänstra huvudsidan. Värken tycktes stråla mer intensivt när jag låg ner och tröttheten verkade inte kunna övermanna värken. Drack en del vatten då jag trodde mig ha vätskebrist men kom sen på att huvudvärk brukar vara jämt fördelat och inte påverka näs-och käkparti.

Lyckats samla ihop kuddar och filtar som knögglades ihop så jag kunde få en någorlunda sittandes ställning. Förhoppningsvis ger det med sig mer under dagen.

Ska man göra något så ska man se till att göra det ordentligt från början! Antar att det är det jag gör nu, ingen halv blessyr här inte.....sjuk humor får man gratis på köpet....tror jag...

B1 och B2 är inte vana vid barn/vuxna som skriker/vrålar åt andra medan det sparkas på saker eller slängs i marken.

Måste nog erkänna att jag själv blev chockad av allt oväsen som plötsligt drabbade vårt område. Försökte tänka logiskt medan Herr Å skuttade runt som en guttaperkare, ringa till Polisen och säga att det låter som om någon blir misshandlad men att jag inte vet var, eller i vilket hus? Vilken Polisstation ringer man? Längre än så kom inte kontoret, själv irrade jag runt efter den lokala telefonkatalogen när en rädd B2 kom inrusande tillsammans med vän och dennes förälder. Grannen som har hus längre ned i området berättade att det pågick ett mycket stormigt gräl mellan förälder och barn men att det inte var frågan om något våld. En av orsakerna till att det lät så högt berodde nog delvis på att de befann sig ute på sin väns trädgårdstomt och det faktum att barnets röstresurser var sällsynt kraftig och mycket gäll.

Grannen följde B2 hem då denne blev både rädd och ledsen, mycket tacksam är jag för det! ...och jag som tycker att vi, treien är dramatiska....

dag med nya möjligheter. Ska än en gång ge mig på att leta efter retreater....eller en resa till havet. Har till och med vågat mig på att titta efter en sista minuten resa men lite för dyrt....

Min älskade frågade om jag funderat på eget boende, mycket sades men det är inte mycket som kontoret hann med att dokumentera. Enligt min älskade var min delaktighet med alla mina älskade beräknad till högst 2 timmar/dag....De har min fulla förståelse men det betyder inte att det gör mindre ont för det.

...ska nog passa på att leta efter tapperhetsmedaljer till mina älskade fast jag föredrar hellre att överraska med att vara en frisk enien maka/mamma/kvinna 

Jag vet att min älskade bara vill mig väl och att det är utav omtanke som avrådan yttras. Likt förbaskat är det något inombords som gör att jag inte kan tillåta mig att göra som denne säger. Jag vet att min älskade har rätt, jag vet och jag accepterar min situation. Kroppen och kontoret däremot....ja de är som de är....påbörjar något och ibland hinns knappt det förrän de inser att min älskade har rätt............

Många känslor på en gång, arg, ledsen, sårad.....tror jag att vi båda är...

att skolstarten närmar sig och att de flesta semestrarna är över, i alla fall hos oss. I går kväll kom flertalet grannar hem till B2:s stora förtjusning. Området fylldes snabbt med ystra barn och deras glada tillrop....

jag i alla fall och det är mer än vad kroppen och kontoret gjorde. Nej det var inte snällt av mig att säga. De gjorde sitt bästa men det var en aning för tidigt att följa med den äldste på presentinköp. I butiken där inköpet eventuellt skulle ske var det behagligt lugnt och tyst. Inte många kunder och ingen störande musik som dånade ut genom högtalarna. Med andra ord en bra miljö för en treien maka att befinna sig i.....kan tyckas....I dag vet jag med all säkerhet att varken kroppen eller kontoret höll med mig om den saken.

Älskade B1 och B2 är trötta, blev nog mycket sent, fniss och bus innan det somnades hos vännerna. B1 tyckte det blev lite väl många välkomstpussar och kramar, ja, ja, ja det räcker nu fick jag till svar. Någon som inte tycker det är lika tonårspinsamt ( än ) med pussar och kramar är B2.

Dags för en osalaig att se över sitt revir....

B1 och B2 har sovit över hos respektive vänner och väntas inte hem förrän i eftermiddag. Den enda som stökar runt och stör friden för kroppen är den äldsta av mina älskade. Trots en viss behaglig stillhet kan ingen av oss tre riktigt slappna av och komma till ro.....

Anar att den är saknaden efter mina älskade som är orsaken, vem vet jag kanske har varit en s.k fårhund i mitt eventuella tidigare liv. Det är väl dom som samlar in olika sorters boskapsdjur, tror jag....

På tal om får, en sak är i alla fall säker; kontorets beskärda del är fortfarande på rymmen. Jag och min älskade försökte oss på att föra en diskussion i går. Kändes som om det gick bra tills min älskade påpekade att vi "nog" talade om två olika saker...blängde på den äldste och undrade vad  det är för fel med att vara effektiv?

Tillgivenhet uppskattas men inte om den kommer från Herr Å. Den äldste vill ha råd till en födelsedagspresent och genast ställer sig Herrn upp och applåderar samtidigt som han imiterar en studsboll. Är trött på att anpassa mig efter begränsningar. Ska göra ett försök att chocka Herr Å istället. Det kan ju bara bli lite värre men det är jag redan van vid så vad har jag att förlora