vad lite dagboksskrivande kan avslöja. Nu tror jag mig ha kommit på orsaken till varför jag mellan jämna mellanrum vill avsluta skrivandet. Fick mig en liten tankeställare igår när jag skrev om att jag äntligen vågar gå i sommarsandaler.

Det jag inte är nöjd med och dessutom inte kan förbättra hur gärna jag än vill och försöker, det vill jag på något sätt inte kännas vid. Istället för att acceptera t.ex det faktum att mina fötter är fula valde jag att gömma dem i icke sommarvänliga fotbeklädnader. Likt en struts som sticker huvudet i sanden, syns inte, finns inte......Allt är frid och fröjd, inga misslyckanden här inte...trallala....

Antar att varje gång jag mår bra så blir mitt undermedvetna plötsligt påmind om att all rappakalja och faktiskt en och annan sammanhängande dagboksanteckning här avslöjar mig som ett enda misslyckande, trots alla försök att genomföra de enklaste sakerna. Så om jag slutar att skriva och dessutom slänger min dagbok, ja då måste mitt undermedvetna åter känna att allt är frid och fröjd, trallala, inga misslyckanden här inte trallala.....För det som inte syns eller inte längre finns för att påminna, är så lätt med trolleri att bara glömma.....Eller....?

Bäst att ta en paus medan kontorets trådar fortfarande något sånär är hela

har jag nog alltid tyckt att jag har och genom alla år har jag nog undermedvetet dolt dem genom att klämma ner dem i heltäckande skor under sommaren.

På sista tiden har jag istället börjat vårda dem genom att fila och smörja in dem, har till och med vågat mig på att bara använda öppna sandaler i år. Mycket modigt av mig, tyckte jag då, första gången jag använde skorna!

Och nej, jag har inte ändrat uppfattning om mina fötter men däremot tycker jag om dom i alla fall, de är ju MINA.

Senaste gången jag ägnade tid åt att skulptera fotsulorna kom jag att tänka på min lista. För länge sedan påbörjade jag en lista med aktiviteter som jag ville prova på så snart rätt tillfälle gavs. Rätt tillfälle menades nog med när jag fick mer fritid som jag kunde disponera precis som jag ville. Vad jag minns hann denna lista bli ganska lång innan jag lät den bli arkiverad för framtida bruk. Tyvärr hittar jag inte listan och det enda jag tror mig komma ihåg av den var att tennis stod uppskrivet och det ganska långt ned, tror jag....

Så idag lyckades jag tillsammans med Herr Å ta mig till en sportbutik för att investera ett varsitt tennisrack åt oss. Så många olika rack, så många olika bollar....Herr Å trivdes som fisken i vattnet medan jag försökte komma underfund med skillnaden, förutom priset som inte verkade ha någon begränsning alls.

Nu är jag ägare av ett tennisrack och X antal nya bollar, har tillgång till en bra tennisplan.....men ingen av oss tre kan förmå någon att ta sig iväg.

skriva ner dagens stora händelse. För första gången har jag sett regnbågens slut och självklart blev jag ju tvungen att kika efter grytan. Kanske fanns den på andra sidan av regnbågen.....

med släktingar var på besök under större delen av gårdagen. Min älskade ville planera de kommande dagarna och hade glömt bort min tillfälliga allergi mot bl.a ordet planering. Hela min kropp fylldes av ett inre kaos samtidigt som kontoret fick ett vulkanutbrott. Själv unnade jag mig en suck innan jag drog mig undan för att lugna de övriga. Självklart såg Herr Å sin chans att komma på visit.

B1 är uppe för att äta brunch, av doften att döma blir det äggröra. Den äldsta far omkring i hela huset för att packa. Själv sitter jag i skrubben med både öronproppar och hörselskydd. Det enda som hörs är mina egna snabba hjärtslag...

Längtar tillbaka till havet....

nu. Den äldsta berättade att klockan halv nio i morse var B2 redan påklädd, avnjutit en mycket snabb frukost och borstat tänderna. Med andra ord redo att ta sig an dagen. Själv är jag inte lika övertygad att B2:s väns föräldrar var lika pigga och alerta när deras dörrklocka brölade vid niotiden. Längre än så lyckades inte den äldsta hålla B2 kvar inom hemmets fyra väggar.

försvann allt jag skrev, vet inte om det var för många dagboksförfattare som skulle spara samtidigt. Uppkopplingen hos oss fungerade utan segt stampande.

från morgonen försvann, loggade ut istället för att spara det som kom på pränt. När jag därefter skrev något om det ville inte min sida låta det komma på pränt, eller så var det uppkopplingen som spökade igen...

känns det nog ganska bra ändå. Efter mycket om och men fick jag några timmars sömn och det utan de otrevligheter som infann sig under gårkvällen/natten. Innerst inne var jag lite rädd för att eventuell rädsla för händelsen omedvetet skulle framkalla det igen. Nu behöver jag inte oroa eller ägna mer energi åt det.

Medan mina älskade badade och gjorde diverse inköp ägnade jag och Herr Å lite tid åt att plantera om lite växter. Herr Å fann det lagom roande och var nästan på väg ut genom vårt hem när alla mina älskade gjorde entré. Herr Å försvann snabbt iväg för att hämta sina släktingar.

Det blir fullsatt kring middagsbordet, hötrselskydd på.