Sent igår eftermiddag kom alla mina älskade hem. Efter en mycket snabb puss och kramvälkomnande började den äldste fara fram och tillbaka mellan bilen och huset med packningen. Med tanke på allt de haft med sig kunde man tro att de varit borta i veckor. Även B1 och B2 for runt men i hela huset, pratade i mun på varandra undrade vilka vänner som ringt, någon post som kommit, om jag sett till en specifik ägodel som de inte kan hitta...

Efter mindre än en kvarts samvaro med mina älskade gav både kropp och kontor upp. Antar att kontrasten mellan min ensamma helg och vanlig familjehelg blir för stor. Kändes som om kroppen fick en adrenalinchock som heter duga, osaligheten infann sig snabbt liksom kontorets bristande förmåga att kunna prata, låter som om jag har afasi. När jag äntligen kom mig för att hämta hörselskyddet så var det en aning försent. Herr Å hade redan dykt upp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...och där försvann allt jag skrev....easy come easy go...

med att behålla kontakten med den virtuella världen, tyvärr.   Vågar mig inte på att skriva mer då frustrationen blir lite väl överväldigad här när alla ord bara löses upp i tomma intet. Får prova igen lite senare... ...

vad tiden går ovasett om man har roligt eller mindre roligt.   Misstänker att det kommer att ta lite tid att komma igång att skriva igen. Orden strömmar nog inte ut så där automatiskt från kontoret ned till tassaturen längre.   Vi har under en längr...

...och jag håller äntligen så smått på att acklimatisera mig till vardagen igen. I samband med skolstarten är det så mycket annat som kommer till, inte bara det där med att passa hämt och lämntider. Läxor, gymnastik, matsäck, föräldramöten m.m. Sedan...

Trodde att jag var tillräckligt mentalt förberedd på att möta verkligheten efter semestertiden. Så här i backspegeln blev det på tok för mycket. Absolut inte för mig men däremot för både kropp och kontor. Kontoret har varit väldigt trött medan kroppe...