Herr Å:s kusiner anlände tidigare under dagen........

Gissar att det var därför Herr Å lät mig få sova en stund så han kunde ringa efter förstärkning. Min älskade B1 fick hämta hem B2 från fritidset. Innan allt detta lyckades jag ta mig iväg till apoteket.

På väg hem råkar jag träffa på någon jag känner, så typiskt att det sker just idag då jag tvingas bära mitt huvud under armen. Det hela slutar med att jag får en lapp med datum och klockslag för fika, "det var ju så länge sedan" sa den ytligt bekanta....Just nu känns det mycket jobbigare att ringa och avboka mötet än att genmföra den. Konstigt, eller hur... när förnuftet vet att det är precis tvärtom....Måste ut och hämta luft och släppa det osaliga lös...

Sent igår eftermiddag kom alla mina älskade hem. Efter en mycket snabb puss och kramvälkomnande började den äldste fara fram och tillbaka mellan bilen och huset med packningen. Med tanke på allt de haft med sig kunde man tro att de varit borta i veckor. Även B1 och B2 for runt men i hela huset, pratade i mun på varandra undrade vilka vänner som ringt, någon post som kommit, om jag sett till en specifik ägodel som de inte kan hitta...

Efter mindre än en kvarts samvaro med mina älskade gav både kropp och kontor upp. Antar att kontrasten mellan min ensamma helg och vanlig familjehelg blir för stor. Kändes som om kroppen fick en adrenalinchock som heter duga, osaligheten infann sig snabbt liksom kontorets bristande förmåga att kunna prata, låter som om jag har afasi. När jag äntligen kom mig för att hämta hörselskyddet så var det en aning försent. Herr Å hade redan dykt upp.

I går infann sig en viss ro i kroppen. Trots det vackra vädret lyckades jag mota bort Herr Å som mer än gärna ville att jag skulle beakta alla "passa på" saker utomhus.

Istället gick hela dagen åt att smådona i hemmet. Detta bestod i att ta ned en gardin, stryka en ny och slutligen på kvällen få den uppsatt i B1:s rum. I friskt tillstånd är detta mer än absurt, att det ska ta en hel dag att få en sådan simpel enkel sak gjord. För mig, idag är detta ett stort steg framåt då jag lyckades påbörja och slutföra något utan att gå över gränsen.

Kontoret försöker sortera upp vettiga funderingar och insikter och klä de i bättre formuleringar. Får återkomma till det när och om kontorets back up fungerar...

Alla mina älskade ska i helgen besöka en bekant till den äldste. De kommer även att sova över där. Själv ska jag försöka få kroppen och kontoret att samarbeta bättre med mig. Förhoppningsvis lyckas jag hålla Herr Å på rätt sida om ytterdörren, så jag kan njuta lite av både stillheten och tystheten.

Egentligen ska jag inte uttrycka mig i denna sak då jag endast hört av någon annan. Men det är svårt att inte bli illa berörd, tycker jag..... lånar gärna ut både kropp och kontor till den som vill prova på hur det är att vara drabbad av ett hemskt virus....

.....nu är jag förhållandevis mycket bättre, de 2 första månaderna var jag helt oförmögen att göra annat än  sova.

Under hela denna frånvaroperiod har jag tappat mycket hår....men aldrig så här mycket som nu  :(   Bara jag drar handen utanpå så får jag med hur många strån som helst. I dag upptäckte jag att både badrums- köks och vardagsrums golven hade små öar som bildats av mitt förlorade hår. Medan jag gick från rum till rum och samlade ihop dem med hjälp av händerna kom jag att tänka på Flugan.

Filmen Flugan som handlade om en uppfinnare/veteskapsman som under sin förvandling samlar ihop  sina mänskliga kroppsdelar till sitt egna lilla museum.

Jag vet inte hur många gånger jag beklagat mig inför min älskade. Lika många gånger har denne sagt; -Inte kan du tappa så mycket hår? Du har ju en massa kvar. Det verkar bara vara jag som känner hur tunt det har blivit....Men nu har jag bevis, stort som ett garnnystan, tyvärr.

Får trösta mig med att jag i framtiden kanske får ihop tillräckligt många hårstrån för att göra mig en egen peruk. Snacka om miljövänlig återanvändning.

En annorlunda väckning blev det i morse, vaknade av ett högt ljud och av en sprattlande kropp som visade sig tillhöra mig. Än har jag en viss simultankapacitet kvar för jag lyckades skrika samtidigt. Visade sig att kropp och knopp blev skrämda av min älskades nysning, gissa vem som blev skrämd av mina reaktioner....

irra runt i huset på jakt efter mobiltelefonen längre. Den är avstängd och måste laddas och naturligtvis måste jag iväg till apoteket för att hämta ut medicin. Fast det går ju inte utan mobil...Den här gången har jag i alla fall haft koll på batteriladdarna, en till telefonen och en till headset. Fast den sistnämnda har jag inte så stor nytta av då jag troligtvis trollat bort själva headsetet utomhus.

Senast vi skulle åka iväg irrade jag runt efter laddaren till mobilen. När jag inte hittade den lät jag även den urladdade telefonen vara kvar hemma. Några dagar senare upptäckte jag laddaren i min väska.....