Äntligen, äntligen sussar alla barnen i sina egna sängar och stillheten börjar så smått göra entré hos oss. Till och med de hemska fjäderfäna håller näbben, vid närmare eftertanke så kanske det bara är på morgonkvisten de håller konferens...

Känner mig lite mör eller som jägarna brukar säga "välhängd". När jag äntligen kom hem med B2 i släptåg trodde jag att det värsta var över och att endast tillagning av middag kvarstod som dagens utmaning....ack så fel jag kunde ha..

B2 var arg över något som var överenskommet med min älskade, skriken, ilskan,tjatet blev för mycket för mig och bad därför B2 ringa och fråga om det gick att ändra på det som var till missbelåtenhet. När det äntligen började råda någorlunda frid och fröjd bultade någon rejält på ytterdörren. Utanför stod B1 som glömde nycklarna i morse, swisch lät det så var både B1 med kompis inne på dennes rum. Tog inte lång stund innan jag åter fick öppna ytterdörren, utanför stod en kompis till B2 som sa "Hej, jag ska vara hemma klockan halv sju" När jag äntligen uppfattat vad som sagts och skulle till och svara var kompisen redan inne hos B2. Där stod jag med både dörren och munnen öppen...Behöver nog inte tala om att denna procedur inträffade ytterligare en gång...Men då var B2 kompisar effektiva, de hade nämligen gått ihop 2 stycken samtidigt och behövde bara bulta en gång.

Kom inte så långt, hann i alla fall logga in. Alltid något, plikten kallar och jag får återkomma senare..

Nu är det nästan ett dygn senare och helt plötsligt stannade den virtuella världen..Någon har tagit en bloggpaus...

Vaknade vid 4-tiden i morse av att telefonen ringde, hjärtat hamnade i halsgropen och Herr Å dök upp från ingenstans, som vanligt. Det var en "någon" i andra änden av luren, och denna någon hade ringt väldigt fel.

 Önskar att jag även kunde säga det till alla skränande flygfän som huserar runt vårt hus, "försvinn ni har flygit till fel hustomt"

I morse upptäckte B2 att de egna fötterna hade roat sig med att växa sig större under natten. Helt plötsligt var precis alla skor alldeles för små...Ska göra ett försök att titta efter nya idag...

Dagarna som varit har för mig passerat helt obemärkt förbi. Har inte gjort så mycket mer än att sova och äta. Vid det här laget borde jag ha samlat på mig en hel del energi men uppenbarligen har jag pyspunka någonstans.

Känns lite hemskt att erkänna men jag längtar faktiskt till morgondagen, måndag..lite rutiner och stillhet. Kan bli lite väl mycket med ystra barn, älskade och flygfän samtidigt. Det där med Jantelagen, lagom är bäst har de tydligen inte hört talas om alls. Vid närmare eftertanket har även min kropp och mitt kontor missat den lagen också. Tänk om KUL-lagen innebar så som det lästes, det vore något det.....Får trösta mig med att det nog är det som B1 och B2 försöker leva efter.

På något sätt får jag känslan av att det var betydligt lättare att skriva om jobbiga saker när jag befann mig på botten eller i ruta 1. Kanske ska tillägga att jag tror mig tro att jag skrev om saker som jag hade svårt att prata om..

och där tog det stopp, kanske är det JL:s röst som stjäl kontorets uppmärksamhet. Får återkomma..

I dag är jag lite mer förberedd när det gäller middagsmaten. Potatisen är skivad, morötterna rivna, löken hackad, kryddorna blandade, gotländska riset doserat (kommer inte ihåg vad det heter), och buljongen är upphälld i kastrullen. Nu återstår endast lite kokning av ovanstående och stekning av köttfärs som sedan ska blandas med det andra.

Hämtade B2 tidigt idag och en viss rastlöshet har infunnit sig i dennes kropp. När jag känner att kroppen och kontoret är på väg att braka ihop och Herr Å står och bankar frenetiskt på mig. Då försöker jag ta djupa andetag och tänka att det som pågår nu motsvarar bara en sekund av hela mitt liv. På så sätt försöker jag ta kontrollen och behärska mig inför mina älskade när ett utbrott är på ingående.

För tillfället råder det en febril aktivitet ute i köket, lite för mycket för kropp och kontor. Herr Å gör mig sällskap här i "skrubben".

Så, vad hände egentligen sedan sist jag skrev? Jag somnade pang bom sov fram tills nu, upptäckte även att klockan hade passerat middagstid för länge sedan. Ingen av mina älskade vågade sig på att väcka den stora draken utan inväntade hellre riddaren som anlände för ett tag sen. Till mina älskades försvar vågade inte ens den modige riddaren närma sig den skräckinjagande draken. Synd att man inte har samma inverkan på Herr Å med släkt...

Tänker på Egoista, ett stort tack för boktipset om Åkes mamma. Den är helt underbar, tyvärr känner man igen sig...

Underbart är kort så det gäller verkligen att passa på och njuta av dessa sekunder så länge de varar.

I dag blev det en skymt av en behaglig känsla av att ha utfört något bra, dammsugit hela huset utan en endaste paus...Om mina älskade hade varit hemma hade jag krävt att de skulle göra vågen för mig. Kroppen och kontoret måste ha drabbats av någon slags skolallergi, när jag väl lyckats lokalisera B2 på skolgården upphörde nämligen deras funktioner. Tur att B2 har bättre lokalsinne än jag och hittar hem utan karta och kompass.

Jag vill fortfarande resa iväg till stillheten men mitt tålamod räcker för nuvarande inte till att leta. I går hittade jag en site där man kunde skriva in de kriterier man önskade för sitt resmål. Mina var en solstol vid strandkanten utan massa oväsen. Faktiskt så fick jag en träff...minns bara inte vart det var. Inte heller om det var alldeles för dyrt för min plånbok eller om det var fullbokat..kanske var det både och.

Ska ta och vila innan jag försöker mig på middagsmaten